Och nu när vi börjar närma oss sista refrängen kommer vi också till punkten i talet “Och sist – men absolut inte minst”. Det finns en person som jag sparat till sist. Personen som jag värderar högre än allt annat, som byggt Helsingborg Marathon och som jag delar alla mina bästa minnen med över de senaste 5 åren. Andreas – Han utan skor.

“Är du han med skor eller utan skor?”

Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan. 100? 500?. Jag har i vilket fall slutat räkna. Vi har suttit ihop vid höften under fem års tid. Spenderat mer tid tillsammans än med våra familjer och fått uppleva saker ihop som jag aldrig trodde var möjliga. Jag kommer aldrig att glömma den dagen i konferensrummet. Jag hade lurat ner honom utan att berätta vad det var vi skulle ses och prata om. Han hade köpt kakor och jag hade kokat kaffe. På tavlan skriver jag “Helsingborg Marathon”. Sen bar det iväg. Som att sätta sig i en Tesla. Trimmad. På speed. Med raketmotor. Och med discokula. Och en drink. Kanske två? Sen trycker vi gasen i botten, skriker allt vad vi kan och hoppas på det bästa. Och vilken jäkla resa det har varit. Oh. My. God. Och genom allt har vi funnits där för varandra. Genom tuffa perioder har vi stöttat varandra, när helvetet brakat loss inför varje upplaga av Helsingborg Marathon har vi fixat alla bränder som dykt upp och även i de jobbigaste stunderna får han mig att skratta. Att våga se förbi det jobbiga och på något sätt behålla den positiva målbilden i fokus, det är hans förtjänst. Där finns ingen annan människa på jordklotet som jag någonsin önskat köra detta fullkomligt sinnessjuka kamikaze uppdrag med. Och bara titta på det nu – we did it! Det är utan tvekan en person som sett till att vi lyckats göra allt detta – Han utan skor.

Utannonsering av Helsingborg Marathon den 25 april 2013. Point of no return!

Inför första årets Helsingborg Marathon. Trötta, laddade och helt jävla unstoppable

Från juni 2013, drygt sex veckor efter utannonsering. Kullaberg, 40 kilometer löpning och… Arne Weise?

Jag har aldrig träffat någon som kan inspirera människor på ett sätt som Andreas gör. Vissa människor har en aura över sig. Om han börjar hoppa på stället så gör man själv också det. En ledarskap som får människor att plocka fram sina bästa egenskaper, tro på sig själva och göra saker som de aldrig själva trodde var möjliga. Men på samma gång ser han också till att alla har jäkligt roligt på kuppen. Vare sig det handlar om funktionärerna runtomkring honom under evenemang, kollegorna under Prossecco-torsdagar eller publiken under ett maraton så smittar det av sig. Och det mina vänner är en egenskap som väldigt få människor har. Och det är en av världens häftigaste saker att se.

Ord överflödiga!

Fler ord överflödiga! Foto: Lisa Wikstrand

Verkar vara ett genomgående tema…

“Han utan skor”. Härligt när tidtagningschipet ska sitta på skon

Andreas är ett kreativt geni – punkt. Se bara på hans senaste kreation Susa. Är det någon som kan komma på ett sätt för grisar att flyga (eller åka eldriven skateboard) så är det Andreas. En visionär som omvandlar taggtrådsinlindade väggar till vägbulor och som aldrig låter något stå i vägen för en bra idé. Men han ger sig själv lite för lite kred i många lägen. Till exempel är han i princip ensam ansvarig att vi under tre års tid fick ihop en insamling till Musikhjälpen som engagerade hela staden och dess invånare och samlade in mer än 600.000kr till Musikhjälpens välgörande ändamål. Eller att Helsingborg Marathon varje år har ett målområde av internationell klass som tar emot över 7.000 personer som rör sig i området. Eller att… Ja, you get the picture. Andreas är en makalös talang på många områden och jag är så ärad över att få ha delat dessa år med honom. Jag ser fram emot att många år från nu stå vid grillen med en öl och dela gamla maraminnen.

Här flög grisar!

Och här satt känslorna på utsidan

Och här har jag inte den blekaste aningen vad som händer

Vi har skrattat, gråtit, slitit, sovit och blött Helsingborg Marathon under så många år. Det finns ingen i hela världen som jag har ett större förtroende för att driva Helsingborg Marathon till stjärnorna och tillbaka än Andreas. Under det senaste året har jag sett honom växa in i rollen som chef och ledare på ett helt fantastiskt sätt. Sedan vi anställde Erik har han tagit ett kliv fram, både på ett personligt plan och ett yrkesmässigt plan, i att bli en företagsledare och inspiratör. Både för oss som jobbar där och för andra som han träffar. Jag är så otroligt stolt över allt vi skapat men framförallt över det sätt som Andreas kommer att driva Helsingborg Marathon vidare. Mitt hjärta slår för honom, för framtiden han bygger och för människorna som kommer att har förmånen att jobba med honom framöver. Jag älskar honom och ur botten av mitt hjärta skickar jag honom energi och kärlek för allt som han gjort. Jag kommer att sakna de skruvade nummerlapparna inför varje mara, tangentborden utan svenskt å, ä och ö, bajspinnarna och kebaben. Men framförallt vardagen, jobbet och sällskapet. Men är det en sak jag vet så är det att Andreas och Helsingborgs Marathon framtid kan summeras i en menig. Sky is the limit – go get it!

//Han med skor (Den andra av “de två” alltså)

PS. En parentes är att han har världens snyggaste vlogg också. Till och med Youtube har sagt det! Eller nåja, vi tror att det var Youtube i alla fall.