När jag var liten ville jag bli brandman. Det var det eller “ha ett vanligt jobb som pappa”. Min pappa jobbade som VD för ett medicintekniskt företag och hade fler resdagar än hemmadagar per år. Kanske inte riktigt så som man hade definierat “ett vanlig jobb”. När jag var liten hade jag aldrig någonsin trott att jag skulle bli det som jag blev – en superhjälte.

Jag och min pappa. Han är också en superhjälte, för mig och min familj.

När jag var liten fick jag det hela om bakfoten. Eftersom jag inte visste att jag själv var en superhjälte så klädde jag istället ut mig till en massa andra superhjältar. Jag lekte att jag hade deras superkrafter, imiterade deras röster och sätt att röra sig och vid något tillfälle provade jag till och med deras superkrafter. Det gick så där. Jag bröt exempelvis armen när jag trodde jag kunde hoppa som Batman. Läkarna i Kalifornien hade aldrig sett en så ledsen Batman. Inte för att armen var bruten utan för att de var tvungna att klippa upp min dräkt. Då bestämde jag för att lägga det på hyllan tills vidare. Ingen mera superhjälte för mig!

Livet som superhjälte är inte alltid lätt

Det var inte förrän jag var 30 år gammal som jag till sist insåg, och erkände, att jag var en superhjälte. Under de tidigare sex åren hade jag känt mina superkrafter växa för varje dag. Men inte bara krafterna, även ansvaret som följde med dem. Som Peter Parkers (Spindelmannen) Uncle Ben sa “With great power comes great responsibility”. Och när jag till sist lyckades hitta självförtroende, syftet med mina krafter och hur jag skulle använda dem så kom insikten. Jag har alltid varit en superhjälte, jag har bara inte vetat om det.

Min Superhjältedräkt – ett linne, korta shorts, en nummerlapp och ett par spikskor.

Jag hade dock testat superhjältegrejen tidigare i vuxen ålder. Jag testade ta på mig en massa olika kostymer och dräkter, imitera människor som verkade framgångsrika och använde mina krafter för egna ändamål. Men i slutet av dagen när jag tog av mig dräkten insåg jag att jag faktiskt inte var samma person i dräkten som utanför. Jag hade under så lång tid försökt följa vägen som låg utbredd framför mig att jag hade glömt bort det kanske viktigaste i livet – att lyssna till mitt hjärta.

Jag testade under några år att vara “suit guy”

Men insåg att jag faktiskt istället var “naked party guy” under dräkten

Men sen hände en rad saker. Och dominoeffekten ledde mig till att både stärka mina krafter och lära mig hur jag skulle använda dem. Det var när min första son Elliot föddes som jag förstod varför jag hade superkrafter och hur jag skulle använda dem. Jag insåg att mina superkrafter skulle inte användas för min egen skull, de skulle användas för att hjälpa andra. Detta ledde mig till att sluta på mitt trygga jobb. Jag tog ett kliv rakt ut från ett hustak och blundade. Och vet ni vad? Jag insåg att jag kunde flyga. Både högt och snabbt. Mitt liv som superhjälte tog fart.

Insikten om mina krafter började när Elliot kom

Och ledde mig rakt utför en klippkant med Helsingborg Marathon. Men jag flög!

Men resan var lång. Och mycket tuffare än vad jag hade trott. Som tur var är min fru också en superhjälte. Min Wonder Woman. Som säger åt mig när jag flyger för högt, när jag använder mina krafter för egen vinning och som ser till att jag lyssnar på mitt hjärta. Det är en del av hennes superkrafter.

Min superhjälte. Foto: Sandra Williamsson

Men oavsett vilka vägvisare jag hade längs vägen var det stundtals svårt att inte låta min nya dräkt äga mig. Det är ju jag som äger dräkten, inte tvärtom. Under Lucia 2015 tog jag på mig min dräkt, ställde mig längst fram och ledde världens längsta luciatåg. Samtidigt som jag var utbränd och stundtals rätt olycklig. För att några, vad jag tyckte var, betydelsefulla människor hade sagt åt mig att göra det. Jag slet inombords. Jag hade lovat mig själv att använda mina superkrafter på rätt sätt. Och här var jag nära att lägga min superhjältekarriär på hyllan. Be alla att dra åt helvete och säga åt dem att de får rädda sig själva. Och det var här, i den djupaste dalen, som jag plötsligt insåg vad min stora kraft var. Den hade varit framför näsan på mig hela tiden, jag hade bara blivit för fartblind för att se den. Min stora kraft var att jag kunde få andra att se att de också var superhjältar.

Dräkten som till slut började äga mig. Foto: HD

Jag insåg att jag kunde visa andra att man kan nå precis hur långt man vill med hjärta, passion och dedikation. Vi är alla unika. Med egna superkrafter, dräkter, mackapärer och “Uncle Bens” som hjälper oss längs vägen. Men många av oss har inte insett det än. Eller vet hur vi ska använda våra krafter. Eller hur och när vi använder våra dräkter. Det skulle bli en stor del av mitt liv framöver – att hjälpa andra.

Insikten om att jag är en superhjälte har lett mig över hela världen.

Jag har flera saker som jag satt ut för att göra och som jag fått uppleva de senaste åren tack vare insikten om att jag är en superhjälte. Och jag är så otroligt glad och tacksam att jag vågat vara en superhjälte. Här kommer några av mina bästa upplevelser, som jag aldrig fått uppleva om jag inte använt mina krafter:

  • Sprungit en beermile på en olympiers dagen-före-bröllopsfest. Jag tävlade mot landslagslöpare och rekordhållare från Holland, Danmark och Sverige. Jag kom 7:a och lyckades att inte kräkas! Dessutom varvade jag en av Sveriges bästa löpare. Kanske lite flyt i att jag i mina mellanår använde mina superhjältekrafter till att festa järnet ändå?

Ord överflödiga.

  • Enligt rykten haft det inofficiella svenska rekordet på 10 km med barnvagn (jaja, Lars Andersson var snabbare men dokumentationen var tveksam!). Rekord eller ej har jag och mina söner haft många fantastiska tävlingar ihop med löpvagnen och vi har byggt ett starkt band oss mellan på grund av detta.

Tufft.. Men kul!

  • Springa marathon i New York, Köpenhamn och Hamburg. Och detta året toppar jag med London, Medoc och Dublin. Jag håller på att få se hela världen tack vare detta! Och få röra på mig på samma gång. Win-win.

På framfart i New York

  • Få dela med mig till tiotusentals människor om berättelser om andra superhjältar varje månad. Jag följde upp min dröm om att skriva och håller nu på med både bok och skriver reportage i Sveriges största löparmagasin.

Min dröm – att få färdigt min bok under våren

  • Så klart, startat Helsingborg Marathon. Loppet med Sveriges största hjärta. Och med detta lärt känna så många nya människor som jag nu har förmånen att få kalla vänner.

Många vänner har man lärt känna genom löpningen. Tacksam är jag för det!

  • Och sist men inte minst. Resan mot ett SM. För två månader sedan bestämde jag mig för att som 31-årig småbarnspappa och motionär försöka kvala in till SM på 5.000 meter. What a ride. Jag tränar stenhårt, under coachning av min 5-åriga son, mot målet. Och jag älskar varje sekund av det. Jag SKA stå på startlinjen. Det vet jag, för det ser jag när jag blundar på kvällen.

Mot SM! Foto: Robban Lillhonga

Men den viktigaste insikten jag fått längs vägen är denna – jag behöver inte längre min dräkt. Under åren som gått har jag varit väldigt tacksam för den. Den har hjälpt mig i många lägen att ta jobbiga beslut, att stänga ute jobbiga saker och att stötta mig när jag varit svag. Och mellan varven tar jag fortfarande på mig den när saker är tuffa. Men under de senaste veckorna har jag insett att jag nu inte behöver den längre. För människor ser ingen skillnad på mig längre i och utanför dräkten. Som när Clark Kent bara tar av sig sina glasögon för att bli Stålmannen. Kom igen, alla vet att det är du. Så jag bestämde mig helt enkelt för att slänga den. För jag är en superhjälte ändå – precis som du.

Jag är en superhjälte – även utan dräkten.

Några tips till dig som ännu inte upptäckt dina krafter (eller som inte vågar släppa fram dem).

  1. Ta hjälp av din dräkt
    • Din dräkt är en mäktig sak. Den är en förklädnad, kan stärka dina krafter och fungera som en sköld mot hot. Men glöm inte att det är du som äger dräkten, låt inte dräkten äga dig. En dag kommer du sen att vara redo att slänga dräkten, men tills dess ta hjälp av den.
  2. Lita på dina krafter
    • Du är unik – precis som dina krafter. Lita på dig själv och våga gå din egen väg. Dina krafter kommer att hjälpa dig att göra rätt.
  3. Se till att ha bra superhjältar och rådgivare omkring dig
    • Vem är din Uncle Ben? Se till att ha bra människor omkring dig som supportar, peppar och hjälper dig när du behöver det. Människorna som suger energi ska du släppa!

/ Han som flyger